02

Så. Dag ett av två med tjugo mil tur och retur för att ta ett blodprov och få en injektion Thyrogen i skinkmuskeln. Nästa ska jag ta imorgon vid samma tid, på måndag ska jag ta ett blodprov och sedan blir jag kallad till återbesök/ultraljud av halsen där cancern satt och då får jag också svar på proverna. Bad om att få träffa Ola som opererade mig vid återbesöket och det gick finfint. Tur att det finns de som Ola som hjälper sådana som mig. 

Köpte mig en räkmacka på Citygross på väg hem. Bytte om hemma och åkte till jobbet där jag rev av lite jobb med skyltar som också är mitt ansvar och sedan åkte jag ner till snickeriet i parken för att fortsätta måla kaffekopp fyra till vår karusell. 
Efter middag (grillad kyckling wraps) så badade jag och tjejerna som vanligt och efter det så drog min virvelvind Andreas igång och rev tak och kakel i badrummet. Badkar och handfat bar vi ut. Nu händer det verkligen grejer! Vita väggar blir det och ljusgrått kalkstensliknande klinker på golvet. Nu ska jag sova så jag orkar köra imorgon. Kram!


Tankar innan natten

Vi går in i vecka 34 på lördag. Jag är helt manisk i babyappen. Kollar dagar kvar, procent av graviditeten som gått osv varje morgon bland det första när jag vaknar. Det är normalt att föda i vecka 38-42. Dvs om hon kommer om fyra veckor så är det helt inom plan. Tiden går så otroligt fort nu! Jag är också helt manisk i mina förberedelser, vet jag att allt är fixat och klart så kan jag slappna av sedan och bara vara tills det är dags. Då vet jag att hon kan komma och jag är förberedd (materiallt men det blir ju lite psykiskt också som ni märker). Har jag koll på bitarna så blir jag lugn och harmonisk inombords.
Om hon inte kommer då? Om något händer? Har jag då jinxat till det med alla förberedelser? Jag hoppas såklart inte det. Utan att allt går planenligt. Men. OM. Om. Då har jag åtminstone kunnat glädjas åt att få pyssla. Längta. Förbereda. I onödan men hellre det än att oroat mig och fasats i onödan.
Jag har fortfarande varken läst Kristian Gidlunds bok, lyssnat på hans Sommarprat eller sett när han var i Nashville hos Jill. Det är för mycket cancer och pappa och så än men jag vet att han avslutade just Sommar i P1 med de här orden.
"Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Våga vara lyckliga."

Monday

Jag hann till Apoteket på Ackis och det blev min tur sex minuter innan jag hade tid att injiceras med Thyrogenet. Bara det att det inte fanns som det skulle. Halvdog. Gick över till onkologen (känn ordet, ONKOLOG. CANCER. Cancer-avdelningen. Ångest. FET-ÅNGEST kan jag lova att kliva in där). Iallafall så hade sjuksköterskan två nödförpackningar i kylen och (vilket proffs) så det löste sig.
Min London-roomie Peter ringde och frågade hur jag mår (det gör han ganska ofta). Han har ett hjärta av guld min guldlock och ringer så fort han känner på sig att det är oroligt. Mia och jag var på en långpromis i naturreservatet vid havet.
Espadrillos känns som sommarskorna 2013, de nedan är fina.
2013 som skulle bli så himla bra år kom att bli ett riktigt äckelår.