Monday

Igår var vi upp till crossgropen här vid oss och kollade lite på enduro tävlingarna. Otroligt, slutet på december och banan är i perfekt körbart skick. Idag har vi varit och kompletterat vår servis och glassamling så vi har minst tolv av allt, ska nog köpa lite mer ändå sedan, lätt att något går sönder. Firat svärmor har vi gjort och gymmat. Den stora matsalbord-skiva har blivit ihop limmad och ska behandlas, underredet är kvar att svetsa men Andreas har byggt tillfälliga ben så vi kan använda bordet imorgon. Min familj kommer och vi blir totalt tio stycken här. Efterrätten är förberedd, tipsrunda förberedd, all mat inhandlad, Andreas Jägermeister är i frysen (han är stödgravid annars och dricker knappt någonting, frivilligt såklart). Med tanke på alla hästar och djur runtomkring hittade vi en smällfri tårta med silversken att fyra av vid tolvslaget. Julen städade jag förresten ut igår, det enda som är kvar är en julstjärna från Granit som vi fick av mamma istället för julblomma tidigare i månaden. Tar hellre fram julen tidigt och njuter av den innan jul, efter vill man bara ha nytt och fräscht och vår! Iallafall jag. Nu ska jag återgå till mitt måndagslyx med alkoholfri cider i vinglas och googlande av grejer till Mini. En hel veckas semester kvar!

2013

Januari.
Åker dagen tillbaka till London på nyårsdagen. Mina tårar rann från att jag vaknade tills dess att jag hade bäddat ner mig och somnade i sängen hemma på Vauxhall Bridge Road. Var så himla ledsen över så många saker. Pappa fick som sagt sitt besked precis innan jul att han inte skulle överleva sin cancer. Jag var ju hemma hela december pga mitt canceråterfall och min andra jodbehandling jag gjorde i december. Var tillbaka på jobbet dagen efter jag landade, i vårt flaggskepp i London på Regent Street där jag jobbade som visual merchandiser på damavdelningen, entréplan. Var ensam i lägenheten några dagar tills Peter kom hem, världens bästa roomie och fantastiska vän. Guld värd att bo med.                             
Februari.
För att vara ärlig så mådde jag riktigt dåligt den här tiden. Jag gick långa långa promenader längs Themsen och tränade flera dagar i veckan på gymet. ÄLSKADE Bodycombatpassen. Jobbet gick superbra. I slutet av månaden kom mina syrror Siri och Tyra på besök! Vi hade kalla men supermysiga dagar i London tillsammmans.

Mars.
Strax efter att Siri och Tyra åkt så kom Jenny och Emilia på besök, mycket uppiggande det med! Under påsken får pappa beskedet att han har två till tre månader kvar att leva. Jag säger upp mig och bokar en enkelbiljett hem till Sverige.
April.
En smalare Emelie landar den 19:e på Arlanda och möts av delar av familjen inklusive PAPPA! Han har några piggar dagar där han kan göra lite saker, bla så går vi ut och äter hela familjen på hans födelsedag. Pappa trivdes bäst på gården hemma med alla sina projekt. Här; traktorn. Den bestämde han att syrran Alva och Rickard skulle få till sin gård efter att han gick bort. Försöker underlätta så mycket jag kan hemma, det är jättejobbigt att se pappa vilja så mycket men orka så lite. Börjar jobba i min hemmabutik i stan igen. London tiden var fantastisk men jag önskar att jag mått bättre medans jag var där de sista månaderna. Vår granne Linn som rider på vår lilla Leo på bilden.
Maj.
Får en intervjutid i Stockholm för mitt drömjobb på koncernkontoret och visualavdelningen där. Pappa som alltid hejat på frågar varje dag hur det går. Finaste älskade Lily, syrrans föl har börjat bli stor och är ett riktigt charmtroll. Älskade efterlängtade lilla häst! Tyra som tar studenten är så fin på sin bal. Starka unge som fixade sin student i allt det här.
Snabbt börjar pappa bli sämre. Mina cancervärden är inte tipp topp och jag är sjukskriven, åker fram och tillbaka till Ackis i en vecka för prover och röntgens. Resultatet blir att jag är okey och får vara över sommaren, glad pappa för det. Den 30:e maj somnar pappa in, precis som han ville hemma i sin säng med nästan alla oss barn hemma. Jag har alltid varit så rädd för döden men att se pappa död var inte hemskt men olidligt smärtsamt. Dagen jag aldrig ville skulle komma kom. Tack verkligen alla fina vänner för den här tiden, för alla promenader vid vattnet ni följde med på. Ni var otroliga med att höra av er och finnas. Jag gick och gick och gick, min terapi.
Juni.
Vad säger man? Kaos? Jag vet inte. Student. Midsommar. Existera. Malla bjöd på årets första badning. Hänger på Kläcken mycket. Går mycket. Gymmar. Målar. Fyller år dagen innan pappas begravning.
Juli.
Sjukskriven någon vecka och sedan semester. Hänger på stranden och med vänner. Lily har precis fyllt ett år och går på bete med sin bästis Hailey på baksidan av syrrans hus. Jag får drömjobbet. Hinner vara någon vecka i min gamla butik igen.
Augusti.
Gör ett krogevent med min gamla dj-kompis Johan som har sin releasefest. Längesedan jag höll på med sådant nu. Lyckan i livet är Andreas, min första och största kärlek som jag träffat igen. Vi träffades som sagt fram och tillbaka under sex år när vi var yngre och det är som att pusslet blir helt igen. Andreas är bra på att göra mig hel. Skönt med fina helger så att vi kan åka ut och bada.
September.
Min London Peter är i stan fortfarande och jag hinner träffa honom för andra gången under sommaren. Flyttar ihop med Andreas och vi rustar och rustar. Vi vet att vi vill vara med varandra livet ut och bestämmer oss för att köra hela linan ut, och i mitten av september är jag med barn... Jag är grön med cancern och min cancerläkare är glad för oss. Alvas fina Esme på bilden som jag får låna och rida.
Oktober.
Jag och Alva är till Ultuna och säger hejdå till en orörlig Lily som skadat sig så svårt att hon inte klarar sig. Det här är en ren katastrof och tragedi. Allt men inte Lily. Inte Lily! Världen är så jäkla orättvis att man inte vet vart man ska ta vägen ibland. Lilla prinsessan som vi sett födas drygt ett år tidigare finns inte mer. Har en bra graviditet. Tur eftersom att jag pendlar till Stockholm och jobbet som jag trivs jättebra på. Så glad över Andreas och vårt liv tillsammans.November.
Avsaknaden av snö gör det hyfsat lätt att pendla. Helgerna rustar vi i vanlig ordning men huset blir jättefint!
December.
December liksom november rusar förbi med massor att göra på jobbet. Halvtid in i graviditeten och vi får veta att det är en tjej som vi väntar. Känn som om jag nyss skrivit om allt det här men vi trivs och mår bra. Älskar världens finaste prins mest i hela världen. Det här året är nog det mest händelserika någonsin och också det absolut sämsta OCH bästa året någonsin. Tack Andreas för att du får min värld att bli bra. Mamma för att du orkar det ingen annan orkar och är du.
Emilia nedan i vår soffa. Mille är en av de bättre vänner man kan önska sig och ni andra vet också vilka ni är. Guld värda!

Halvtid